"Min klasskamrat säger att jag kommer hamna i eld när jag dör för att jag inte tror på allah"

Ikväll nattade jag Sydney och som vanligt när vi läst färdigt låg vi och gosade och pratade. Då berättade hon för mig att en unge i hennes klass sagt till henne att hon kommer att hamna i eld när hon dör för att hon inte tror på allah. 
Jag blir så less. Kan inte ens småungar få slippa ifrån religiöst dravel? Visst, man får tro på vad man vill, vi har religionsfrihet. Men vi har också en rätt att slippa höra religiöst dravel om vi inte efterfrågar det. Särskilt barn i småskolan ska vara förskonade från det. 
 
Samma unge har också sagt till Sydney "du tror inte bara för att dina föräldrar säger att du inte får". Syd svarade "du tror bara för att dina föräldrar säger att du måste". Hon är bäst, vår Syd. 
 
Med tanke på att vi bor i det område vi gör, så har vi varit medvetna om att ungarna riskerar att hamna i sådana här diskussioner. Dock hade jag hoppats och trott att det skulle dröja ännu några år. Vi har dock varit noga med att ge barnen verktyg att hantera sådana här situationer, att kunna ge svar på tal. Risken är väl dock att det blir våra barn som utmålas som dumma i skolan just för att man alltid ska tassa på tå runt religiöst trams. 
 
Nåja, jag kan inte säga annat än att jag är stolt över Sydney och jag hoppas verkligen att hon fortsätter våga stå upp för sina åsikter. Hon säger själv att hon inte tror på någon gud då hon aldrig har sett något tecken till att det finns någon sådan. 
 
Jag personligen anser som sagt att religion är dravel men jag springer för den sakens skull inte runt och hoppar på religiösa människor och talar om det för dem. Jag är också en sådan som alltid är artig och trevlig när människor från jehovas vittnen plingar på dörren. Jag har ärligt talat haft ett antal intressanta diskussioner med några jehovas vittnen, men diskussionerna har alltid präglats av respekt för den andres ståndpunkt. 
 
 

Obehagligt - och var fanns föräldrarna?

Självklart tycker jag detta är obehagligt. En man hoppar ur en bil och rycker åt sig en treåring som han försöker sticka iväg med. Mannen blir hindrad av treåringens nioårige bror. Den brodern ska verkligen känna sig stolt över sig själv. 
 
Det jag undrar är vad sjutton en treåring gjorde ute på en lekplats vid tiotiden på kvällen? Var fanns föräldrarna eller andra ansvariga vuxna? Visst att det är sommar och folk ha semester, barnen har lov, men det betyder inte att man kan lämna en sådan liten unge utan vuxen uppsikt. Vad hade hänt om den nioårige brodern hade varit upptagen av sin lek och inte sett vad som var på väg att hända? Han är för liten för att ta ett sådant ansvar tycker jag. 
 
Det finns puckade idioter överallt, mannen som försökte ta barnet är antagligen ett sådant. Som vuxen måste man ta sitt ansvar när man nu är förälder, man kan inte överlåta det ansvaret på en nioåring, inte heller ett sådant barn har ett fullt utvecklat konsekvenstänkt. En nioåring ska inte behöva ha koll på äckliga idioter, hen ska kunna leka som det barn hen är. 
 
Nej, självklart har mannen i bilen agerat fel. Men jag anser att också föräldrarna till barnen har agerat fel. En treåring ska inte vara utan vuxen översikt. Visst, de kan hävda att de kollade till barnen men uppenbarligen hade de inte full koll. Hade de haft det hade de själva stoppat det som höll på att hända istället för att ett annat barn nu blev tvungen att ta det (föräldra)ansvaret. Den andre mannen, han som satt kvar i bilen och väntade på sin maskerade och knivbeväpnade kollega, är för övrigt också han att betrakta som en puckad idiot. Sådana typer är synnerligen obehagliga. Usch. 
 
 
GP
GT
 
 

Aldrig mer Jensens Böfhus

Detta brev skickade jag till Jensens Böfhus efter att vi varit och ätit på deras restaurang på Frölunda Torg. Jag antar att de är vana vid klagomål då de inte ens har någon mailadress dit man kan skicka synpunkter utan man måste posta ett vanligt brev, många orkar nog inte göra det. Jag gjorde det i alla fall, får se om jag får något svar. 
 
"Hej
 

Igår, 19:e juni 2013, var vi på er restaurang på Frölunda torg, Västra Frölunda, Göteborg, Sverige. Vi hade reserverat bord för två vuxna och två barn, detta då vår dotter fyllde 7 år och väldigt gärna ville äta hos er då hon hört av kompisar att ni har en glassbuffé. När vi kom dit möttes vi i dörren av att ”reservationslistan har kommit bort”… Nåja, vi fick ett bord och menyer. När vi bestämt oss för vad vi ville äta fick vi vänta 17 minuter på att någon skulle ta upp beställningar. Observera att vi då tagit några minuter på oss att titta igenom menyn innan. Det gick förbi flera servitriser men när vi försökte ta kontakt tittade de bort och skyndade på stegen.

 

Till slut fick vi beställa. Maten kom in i bra tid och smakade okej, vi blev nöjda med både barnens mat och vår egen. När vi ätit klart försökte vi återigen få kontakt med någon servitris men nej, det var som förgjort, de vände bort huvudet och gick vidare. Till jag högt och tydligt sa ”stopp” till en av dem. Då stannade hon till. Då hade vi försökt få kontakt i drygt 10 minuter. Jag sa att vi gärna ville ha efterrätt nu och att det vore trevligt om de dukade av bordet. Vi beställde även in kaffe.

 

Det kom aldrig någon och dukade av bordet. Vi gick och hämtade glass men fick inga skedar att äta glass med. Än en gång försökte vi hitta någon personal, till slut gick jag upp och letade reda på en. Sade att vi hade tagit glass men att vi också ville ha fyra skedar, en var alltså. Hon slängde åt mig tre skedar och sa att hon skulle leta rätt på en till när hon hade tid. En av oss kunde alltså inte äta sin glass. Samtidigt som tallrikarna efter varmrätten stod kvar på bordet.

 

Efter 7 minuter fick jag syn på en servitris som stod och skojade och pratade med några andra gäster så jag gick dit och sa till att det skulle vara lättare att äta glass om vi fick skedar till hela familjen. ”Jaja, jag kommer väl då” fick jag till svar. Efter en stund kom hon med tre skedar till.

 

Kaffet kom in, fortfarande ingen som plockade av bordet. Då blev jag less och plockade undan och ställde på ett annat bord. Under den tid vi satt kvar stod våra tallrikar kvar på det andra bordet, trots att flera servitriser gick förbi ett flertal gånger.

 

När vi ätit upp vår glass fick vi vänta en stund till på att få in notan, den betalade vi och gick missnöjda därifrån. Maten var helt okej men servicen under all kritik. Detta var alltså vårt barns födelsedag, något vi var där för att fira. Men nej, det kändes inte som något firande när vi fick ägna mesta delen av kvällen till att vänta på personal som tydligen hade viktigare saker att göra än att se till att gästerna kände sig välkomna.

 

Det var vårt första, och förmodligen vårt sista, besök hos er. Det känns inte rimligt att betala 653 kronor för att känna att man mest bara är i vägen för er personal. Särskilt inte när man är där för att fira sitt älskade barn.

 

Att jag ej tog upp detta på plats beror på att vi hade barnen med och även om er personal betedde sig illa så vill inte vi förstöra för barnen genom att ta en diskussion med otrevlig personal. Därav detta brev, som jag också kommer publicera på Facebook och på min blogg.

 

Med vänlig hälsning 

 

Carola"

 




VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!

Namn: Carola Paro

Mer om mig: Mamma till Sydney och Sheena, gift med en underbar man, student, hästtokig, student, bokmal, ordknarkare, hemmakock, hemmabagare och hobbyfotograf.