26/1-15

Ojdå, kom precis på att jag glömt skriva om måndagens lektion... Så jag gör det nu istället. 
 
Brilliant var lite grinig i boxen, ville inte att jag skulle ta av täcket... ett täcke som för övrigt bestod av med hål än täcke! Han surade lite medan jag borstade men när jag plockade fram min supermjuka borsta och gnuggade honom i pannan blev han glad och gosig istället. Stod och njöt så öronen hängde åt varsitt håll och ögonen gick i kors, haha!
 
Lektionen då... Brilliant var piggelin, hann ville inte stå still när jag skulle sitta upp och när jag väl kravlat mig upp så började han takta direkt. Men han lugnade sig efter bara en liten stund. Vi kom till arbete rätt fort, han trampade på bra med spetsade öron och kändes finfin. Uppvärmning i skritt och trav på volt och fyrkant, efter ett tag gjorde vi hörnpasseringar i 90grader för ytterhjälperna. Sedan skulle vi rida på hörnlinjerna, sätta lite extra tryck i hästarna när vi red in på dem och samtidigt behålla formen. Det gick okej, visst finns det saker att jobba på, som att Brilliant inte behöver ha så himla bråttom hela tiden och att jag måste våga ta i honom lite mer. 
 
Efter ett tag fick vi lägga in galopp där vi kände att vi hade plats för det. Min första galoppfattning gjorde jag när vi svängt in på hörnlinjen och jäklar, vad Brilliant satte fart! Hästrumpan framför kom emot oss alldeles fort så jag fick svänga undan, fick inte stopp på honom i tid! Men ja, sedan blev det bättre. Jag personligen tycker Brilliant funkar bäst om vi fått galoppera igång ett tag innan, inte bara köra 2-5 galoppsprång och sakta av direkt. Nej, dete var bättre veckan innan när vi fick galoppera på ett tag, då blev han så fin, så fin samtidigt som galoppern blev lugn och harmonisk samtidigt som den var väldigt, väldigt fin. Nu denna vecka blev han stressad och ville få galoppera på så han drog iväg lite extra. Men jaja, det är sånt som händer. Jag får försöka ha ännu bättre koll på honom nästa gång. Han blir ju inte svår att ta tillbaka egentligen, det är bara det att det går så fort och han täcker så mycket mark så man inte alltid hinner när hästen framför är långsam. Men men, det är bara att fortsätta öva! 
 
 
Brilliant
 
 

Nyår

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ett eldigt utvecklingssamtal

Idag var det dags för Sheenas utvecklingssamtal. Det gick väldigt bra, jag fick höra en massa bra saker om min underbara unge! Det kändes väldigt skönt, då det på senare tid har känts som att en del ur personalen bara har sagt negativa saker om henne, "Sheena kallade sin kompis fis", "Sheena vickar på stolen", "Sheena busar" och så vidare. Idag fick jag höra att visst, hon vickar på stolen och ja, hon säger ibland dumma saker. Precis som alla andra barn. Eftersom den personal som höll i utvecklingssamtalet är en av klasslärarna så känner jag att jag tar till mig det mer än vad några andra har sagt. Ja, Sheena är en busig unge, men hon är också empatisk, hon är väldigt duktig på att leka och, något som jag blev väldigt glad av att höra, hon är den av tjejerna som verkligen struntar totalt i vilket kön den hon leker med har. Hon är med i den lek som hon tycker är roligast för stunden, oavsett om hennes "bästisar" deltar i samma lek eller ej. 
 
Så, på det hela, ett mycket trevligt utvecklingssamtal. När vi höll på att avsluta så började det plötsligt tjuta... "Va, är det brandlarmet?" sa jag och personalen som var med svarade "ja, jag tror det!". Så, det var bara att resa sig, jag snabbade mig att hämta skorna som stod väldigt nära, fick på mig dem och posterade mig vid en dörr. Det kom många barn och ville gå in, "jag ska bara hämta..." fick jag höra många gånger men jag sa ifrån. Har de gått ut får de stanna ute. Så några fick gå till återsamlingsplatsen i bara strumpor. En kille ifrågasatte det så jag sa "men om det brinner på riktigt och du går in, vad tror du händer då?" Han tittade stort på mig och sa "jag dör..." "Ja, svarade jag, och vad är värst? Att dö eller att gå utan skor en stund?" Han kollade på mig igen och satte fart till återsamlingsplatsen. 
 
Jag förstår ju ungarna, klart de vill ha sina grejer, det minns jag ju själv från när det var brandövningar i skolan och så... men det kan bli farligt. Detta var ju inte heller någon övning, dock visade det sig att larmet utlöst på felaktiga grunder. Jag personligen tycker i efterhand att det var bra, det blev en övning i oförberett läge, de vanliga övningarna är oftast alla förberedda på... Och då ser ju alla till att ha med sig sina grejer... Men nu fick alla känna på hur det kan bli när det är skarpt läge. 
 
Jag kan tänka mig att en del reagerar på att jag inte följde med mina egna barn till återsamlingsplatsen, men saken är den att jag såg att båda två var med respektive fröknar och då bedömde jag att jag gjorde större nytta genom att hjälpa till att hindra barn från att gå in i skolan igen. Rektorn gick igenom hela byggnaden, kollade alla rum och så, det hade inte blivit så bra om någon gått in i en genomsökt del. 
 
Efteråt skojade vi lite om att utvecklingssamtalet blev så eldigt så larmet gick... Skönt att skolan har personal som man kan skoja med sådär känner jag! 
 
 



VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!

Namn: Carola Paro

Mer om mig: Mamma till Sydney och Sheena, gift med en underbar man, student, hästtokig, student, bokmal, ordknarkare, hemmakock, hemmabagare och hobbyfotograf.