30/3-15 Jag och Long Island

Igår var det aningen rörigt med hästlistan för min del. Först blev jag jätteglad, det stod Brilliant på mig. Jag strök över hans namn, som man ska göra och var glad. Kollade vidare i kvällens hästlistor, såg att han skulle gå lektionen efter. Helt okej för min del, även om jag egentligen är emot att hästarna går två pass på rad. Men i alla fall. Såg sedan att han skulle gå lektionen före min också, alltså tre lektioner på rad. Det är inte okej så jag sa till instruktören som satt där. Då visade det sig att de skrivit fel på mig, Brilliant skulle inte alls gå i vår grupp så jag fick inte ha honom... Istället skrev hon dit Lirikka på mig. Henne red jag förra veckan och ja, hon var snäll men väldigt "tom" liksom. Hade ju ingenting i handen, kändes som hon bara knäckte av och försvann. Inte roligt alls, mer obehagligt. Men ja... 
 
Jag sa till min instruktör sedan när jag träffade henne, att det inte kändes det minsta roligt att först bli jätteglad för att jag skulle få rida Brilliant igen och sedan tas ifrån den glädjen, jag tappade lusten helt. Hon förstod hur jag menade, och sa att hon gärna ville ge tillbaka Brilliant till mig men att det inte gick denna gång. Jag sa att det hade känts mindre tråkigt om det inte stått Brilliant på mig till första början, vilken hon förstod. Vi kollade runt på hästlistan lite, såg att Long Island skulle gå i parallellgruppen men att tjejen som skulle ha honom inte kommit. Och då var det bara ca 15 minuter kvar till lektionen skulle börja... så då sa instruktören att jag kunde ta honom istället. Vilket jag mer än gärna gjorde, han är en sådan häst som jag trivs med och blir glad av. Jag rider ju för att ha roligt, jag mår bra av det och blir glad, och då känns det inte så kul att rida en häst som jag inte alls blir glad med och som knappast blir glad av mig. Det är en dyr aktivitet så jag vill få ut glädje ur varje lektion. Jag kan gärna testa nya hästar men trivs vi inte ihop så vill jag inte fortsätta med den hästen. Jag tänkte också på det, om jag inte sett att Brilliant stod på så många lektioner på raken utan bara gått och tagit honom efter den andra ryttaren, vad hade hänt då? Jag är inte övertygad om att alla säger ifrån om sådana saker, särskilt inte när det gäller en häst som de verkligen vill rida. Men jag har inte hjärta att göra det, hästen ska ju också få må så bra som möjligt. Och det tror jag inte den gör av att ridas tre-fyra lektioner på raken med olika ryttare.
 
Nåväl, jag fick rida Long Island och det var väldigt roligt! Han var glad och lika lustig som vanligt. Att stå still när jag skulle upp var han inte så förtjust i, så fort jag klev upp på pallen flyttade han sig bort från den och såg mäkta nöjd ut. Sedan blev han bajsnödig och då skyndade jag mig upp. När jag sedan skulle fixa stiglädren kunde han inte heller stå still rikigt, men men... 
 
Själva lektionen då... Vi värmde upp som vanligt, det gick hyfsat. Long Island är rätt vinglig, lite valpig i sitt rörelsemönster, liksom. Jag jobbade mycket med att hålla honom rak och framme för skänkeln utan att stressa iväg och tappa takten. Efter en liten stund gick det rätt okej. Han har lite lustig galopp, skjuter en ur sadeln på något konstigt sätt, men det är rätt kul att testa på något annat också. Av och till gick det hyfsat, men det blev lite trångt ibland. Vi galopperade på volt och fyrkant och när då några väljer att skritta omkring lite planlöst vid A-volten och ut på spåret, så blev det lite jobbigt ibland. Bättre nere vid C-volten, där instruktören huserade. Men samtidigt så ska vi kunna klara av sådant här när är på den nivå vi är. Men alla gör uppenbarligen inte det utan väljer att skritta på spåret istället för att galoppera, när det är galopp som är den gångart vi ska rida i. Okej om man får problem, men då får man ju skritta innanför volten, då är man så mycket ur vägen som det går. 
 
Övningen... Vi fortsatte med förra veckans övning, vända genom volten. Tyvärr hamnade jag på samma volt som ekipaget som rider så långsamt att det nästan går baklänges, samtidigt som de håller ut så långt ut som det bara går. Så Long Island och jag fick skritta en hel del när vi egentligen skulle trava. Samma för ekipaget bakom oss. Men ändå en rätt kul övning, jag gillar när vi byter varv ofta, det händer något och när vi gör det lite slumpmässigt blir det inte helt lätt för hästen att förutse var vi ska göra det. 
 
Överlag tycker jag lektionen gick hyfsat, det var roligt och jag trivs med Long Island. Han är lite lustigt byggd och har inte jättelätt för att gå i en bra form, men vi hittade formen riktigt bra i skritten (fick en hel del beröm just för det) och dugligt i traven. Galoppen hade vi svårare för men jag tror det delvis berodde på att det blev trångt så vi inte fick någon direkt avslappnad galopp, jag satt och var på min vakt för att vi skulle bli trängda. Men ja, jag är överlag nöjd! Jag rider gärna fina Long Island igen! 
 
Efter lektionen fick han såklart ett gäng morötter, han blev väldigt glad över det. Så glad att han absolut inte kunde stå still när jag skulle fota... Inte ett foto blev skarpt, men jaja, jag lägger upp ett ändå, bara för att det är kul att ha! 
 
 
 
Long Island tuggade morötter och hö i en salig blandning!

28/3-15 Sheena är stor!

Igår blev Sheena stor! Eller ja, det var ju inte så att hon växte en halvmeter över natten eller så... men hon började juniorgrup på ridskolan! Så nu är åren med knattegruppen över, nu kommer hon kunna utvecklas på ett annat sätt inom ridningen. Det känns roligt tycker jag. 
 
Sheena kommer ha samma instruktör som Sydney, i alla fall nu i början. Vi får se hur det blir till hösten, de som jobbar helg får ju bara jobba ett år så just lördagsgrupperna byter instruktör varje år. Jag hoppas dock att det inte blir så nu, då denna instruktör nyss börjat, hon vikarierar för en ordinarie som nu är hemma och väntar på att kläcka ur sig en liten bebis!
 
Igår hade de dock vikarie, vilket var helt okej. En ung, glad tjej som började med att kolla om alla var där, gav lite information till barnen och föräldrarna och sedan tog med barnen och de föräldrar som ville på en rundvandring. Jonas och jag lät Sheena gå själv med instruktören och de andra, vilket fungerade bra. Jag ägnade mig åt att borsta Kaffe under tiden, Jonas höll mig sällskap och upptäckte vilken oerhört social häst Kaffe är. Mysigt!
 
Efter ett tag kom den nya juniorgruppen knatande i stallgången, de fick kolla hur man borstar ponnyerna och så. Några fick prova. Sheena ville inte men det gjorde inget, hon har ju borstat måååånga gånger så hon vet hur man gör. Bättre då att de som inte testat innan fick öva. 
 
När lektionen var slut ville Sheena gosa med Madicken, vilket hon såkklart fick. Hon borstade henne och kratsade hovarna. Sedan kom en instruktör och sa att Madicken skulle gå med i dagens sista knattegrupp. Tydligen har de i eftermiddagsknatten haft lite andra rutiner än vi haft i morgonknatten. Vi har ju alltid gjort i ordning ponnyerna själva, ja, ihop med ungarna, såklart... men på eftermiddagen har ponnyerna varit färdigfixade när ungarna kommer. Jag tycker ju det är lite knasigt, jag menar, att borsta, pyssla, sadla, tränsa och så, det gör ju att barnet får lära känna ponnyn bättre. Samtidigt som de lär sig saker, såklart. Föräldrarna lär sig ju också hantera ponnyn bättre än när de bara slänger upp sitt barn på ponnyns rygg och leder iväg med ekipaget. Så ja, jag tycker morgonknattens koncept är bra mycket bättre, måste jag säga. 
 
Men i alla fall, Sjag frågade Sheena om hon ville göra i ordning Madicken helt och det ville hon. Så vi borstade lite till, sedan sadlade vi och Sheena satte på benskydden. Tränsade gjorde vi också. Sedan var det dags att gå in i manegen... då hade det ännu inte kommit något barn som skulle ha Madicken, så jag förberedde Sheena på att vi kanske måste ta av grejerna igen. Men precis då kom det ett litet barn och hennes förälder, de skulle ha Madicken. Så de tog över, bara för dem att gå raka vägen in i manegen, kasta upp barnet och börja rida. Utan att ha haft minsta möjlighet att kolla vilket humör Madicken var på, utan att ha hunnit mysa med henne innan, utan att ha kollat att hon var ordentligt borstad och så vidare... Ja, ni märker ju att jag är negativ till konceptet. Men men, det är inte jag som bestämmer, men jag har ändå rätt att ha en åsikt. Och det är ju säkert så att det fungerar bra för dem, även om jag tycker det är knasigt. 
 
 
 
Sheena kratsar Madickens bakhov!

Sydney och Carla 26/3-15

Igår var det torsdag och alltså dags för Sydneys ridlektion! Hon fick Carla, vilket hon såklart var väldigt nöjd med. Carla är ju hennes favorit på ridskolan! En väldigt söt och charmig ponny tycker jag med. 
 
Sydney borstade Carla, som hade varit ute i regnet och alltså var rätt blöt. Benen gick inte att få rena, jag försökte också, men jaja, de var inte sandiga längre i alla fall, bara gråbruna istället för vita. Carla var rätt snäll, det var bara när Syd skulle kratsa bakhovarna som hon blev lite joxig, backade in i spiltväggen bakom, typ. Men då höll jag i ponnyn så Syd kunde kratsa. 
 
Lektionen då... De hade vikarie, då deras nya fröken hade semester eller något. Vikarien kände inte ponnyerna, vilket oroade mig lite, en del kan ju vara lite busiga... Men det gick bra. Syd hamnade i täten, vände snett igenom, rätt upp och liknande. Själva övningen var rätt kul, instruktören la ut två bommar bredvid varandra. Det första ekipaget skulle rida över den till vänster, det andra över den till höger... vartannat ekipage över respektive bom, alltså. Sedan skulle de styra in på sin tidigare plats i ledet. De behövde alltså ha koll på tempot samtidigt som de fick jobba på att få ponnyn att inte följa efter den som travade framför. Det gick riktigt bra, dock några som glömde anpassa tempot så efter bommen fick de det lite jobbigt med att komma tillbaka till sin plats i ledet. 
 
Sedan red de över några andra bommar, dock på led då. Lätt sits över bommarna, såklart. 
 
Roligast för oss på läktaren var nog slutet, då fick ungarna släppa stigbyglarna och försöka stå i lätt sits... de hade högst varierande stil, måste jag säga. Syd var duktig, hon höll stilen rätt bra, men hon orkade inte hålla den superlänge utan fick sätta sig i sadeln och börja om några gånger. Men ja, hon försökte i alla fall. Någon annan satte sig på framvalvet för att slippa anstränga sig, någon hade fötterna bak i flankerna på ponnyn och så vidare. Men ja, det är inte lätt att stå i lätt sits utan stigbyglar!
 
 
 
Sydney och Carla



VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!

Namn: Carola Paro

Mer om mig: Mamma till Sydney och Sheena, gift med en underbar man, student, hästtokig, student, bokmal, ordknarkare, hemmakock, hemmabagare och hobbyfotograf.