Sydneys ridning

Idag var det Sydneys tur att rida... Vi kom rätt tidigt till ridskolan, så vi bytte om i lugn och ro. Sedan kom hästlistan fram och hon skulle ha Alf, en stor och snäll ponny. Det tråkiga var att han skulle gå privatlektion innan, det är två barn som är nybörjare som rider privatlektion nästan varje torsdag och Alf är en av de ponnyer de rider. Så, Syd hade ingen ponny att göra i ordning så tiden kändes lite lång... Hon hade tur, ett av de andra barnen i gruppen lät henne vara med och borsta på den ponny hon skulle ha, då gick tiden lite fortare. 
 
Sedan var det dags att rida, jag hjälpte Syd upp på Alfs rygg och fixade stigläder och sådant. Sedan satte jag mig som vanligt på läktaren ihop med de andra föräldrarna. Himla trevligt att sitta där och prata och skoja lite. 
 
Idag hade de ingen konkret övning, istället var det galopp som stod på schemat. De håller nämligen på att lära sig galoppera. De delade upp sig på volterna, fyra på varje volt, sedan fick en volt i taget galoppera. Det gick ju inte så jättebra för Sydney idag, Alf travade på supersnabbt men galopperade inte. Hon hade spö som hon petade till honom på bogen med, men det hjälpte inte. Jag tror att hon är för liten för Alf, hon når ju knappt nedanför sadeln, så han kände nog mest att hon skänklade på så han skulle öka farten, men inte att hon gav galoppskänkel. Så, i det varvet blev det bara trav för henne. 
 
Efter det fick den andra volten galoppera, där var det bara en som ville testa så de andra fick stå i mitten. Sedan bytte de om volt och Syds volt fick prova galoppera igen. Alf travade snabbt igen, men till slut galopperade han åtminstone lite. Även om det mest blev tralopp så blev det ändå lite galopp. Skönt det! 
 
Jag tycker Sydney är superduktig, hon är modig, hon accepterar att det inte alltid går bra utan fortsätter då försöka. Hon säger själv att det känns lite läskigt med galopp men samtidigt vill hon lära sig, vilket jag tycker är superbra. Hennes instruktör gav också beröm för det, att hon är modig och att hon inte ger upp utan typ rycker på axlarna när det blir fel och försöker igen. Så härligt, det är så jag vill att det ska vara, för hur det än är, man kan inte lyckas med allt jämt. 
 
 
Sydney och Alf efter lektionen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!

Namn: Carola Paro

Mer om mig: Mamma till Sydney och Sheena, gift med en underbar man, student, hästtokig, student, bokmal, ordknarkare, hemmakock, hemmabagare och hobbyfotograf.