Ett eldigt utvecklingssamtal

Idag var det dags för Sheenas utvecklingssamtal. Det gick väldigt bra, jag fick höra en massa bra saker om min underbara unge! Det kändes väldigt skönt, då det på senare tid har känts som att en del ur personalen bara har sagt negativa saker om henne, "Sheena kallade sin kompis fis", "Sheena vickar på stolen", "Sheena busar" och så vidare. Idag fick jag höra att visst, hon vickar på stolen och ja, hon säger ibland dumma saker. Precis som alla andra barn. Eftersom den personal som höll i utvecklingssamtalet är en av klasslärarna så känner jag att jag tar till mig det mer än vad några andra har sagt. Ja, Sheena är en busig unge, men hon är också empatisk, hon är väldigt duktig på att leka och, något som jag blev väldigt glad av att höra, hon är den av tjejerna som verkligen struntar totalt i vilket kön den hon leker med har. Hon är med i den lek som hon tycker är roligast för stunden, oavsett om hennes "bästisar" deltar i samma lek eller ej. 
 
Så, på det hela, ett mycket trevligt utvecklingssamtal. När vi höll på att avsluta så började det plötsligt tjuta... "Va, är det brandlarmet?" sa jag och personalen som var med svarade "ja, jag tror det!". Så, det var bara att resa sig, jag snabbade mig att hämta skorna som stod väldigt nära, fick på mig dem och posterade mig vid en dörr. Det kom många barn och ville gå in, "jag ska bara hämta..." fick jag höra många gånger men jag sa ifrån. Har de gått ut får de stanna ute. Så några fick gå till återsamlingsplatsen i bara strumpor. En kille ifrågasatte det så jag sa "men om det brinner på riktigt och du går in, vad tror du händer då?" Han tittade stort på mig och sa "jag dör..." "Ja, svarade jag, och vad är värst? Att dö eller att gå utan skor en stund?" Han kollade på mig igen och satte fart till återsamlingsplatsen. 
 
Jag förstår ju ungarna, klart de vill ha sina grejer, det minns jag ju själv från när det var brandövningar i skolan och så... men det kan bli farligt. Detta var ju inte heller någon övning, dock visade det sig att larmet utlöst på felaktiga grunder. Jag personligen tycker i efterhand att det var bra, det blev en övning i oförberett läge, de vanliga övningarna är oftast alla förberedda på... Och då ser ju alla till att ha med sig sina grejer... Men nu fick alla känna på hur det kan bli när det är skarpt läge. 
 
Jag kan tänka mig att en del reagerar på att jag inte följde med mina egna barn till återsamlingsplatsen, men saken är den att jag såg att båda två var med respektive fröknar och då bedömde jag att jag gjorde större nytta genom att hjälpa till att hindra barn från att gå in i skolan igen. Rektorn gick igenom hela byggnaden, kollade alla rum och så, det hade inte blivit så bra om någon gått in i en genomsökt del. 
 
Efteråt skojade vi lite om att utvecklingssamtalet blev så eldigt så larmet gick... Skönt att skolan har personal som man kan skoja med sådär känner jag! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!

Namn: Carola Paro

Mer om mig: Mamma till Sydney och Sheena, gift med en underbar man, student, hästtokig, student, bokmal, ordknarkare, hemmakock, hemmabagare och hobbyfotograf.