Så kan det bli

Ja... det var länge sedan jag skrev här nu. Tiden har runnit iväg. Skolan tar en del tid. Familjen. Fritiden. Så det blir bloggen som får stå tillbaka. Det är kanske inte helt konstigt heller. Jag har aldrig velat ha en blogg där jag känt att jag måste skriva, skriver jag ska det vara för att jag vill, ingenting annat. 
 
När det gäller skolan så har vi relativt nyss gjort val av inriktning inför nästa termin. Jag känner mig rätt nöjd med mitt val även om jag kommer sakna mina vänner som jag pluggat med nu i snart ett års tid. Ingen av de jag umgås med mest har nämligen valt samma inriktning som jag. Men så kan det vara. 
 
Familjen knallar och går, ungarna växer och har sina tankar och idéer mest hela tiden. Ibland är de apjobbiga men de är alltid underbara. Mer eller mindre dagligen kommer de med kommentarer som man inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Oftast blir det skratt. Jonas är också han underbar om än på ett annat sätt än barnen. 
 
Hästarna då... ja, de finns där de också. Drömmen om en egen pålle finns likaså. Jag har ju min favorit i stallet som jag drömmer om... men det är ju den detaljen att barnen och jag inte kan rida samma häst, de behöver en ponny och jag en häst. Men drömma kan man ju. Vore ju nästan billigare att ha en egen än att vi alla tre rider på ridskola. Särskilt om man skulle ha en medryttare en eller ett par dagar i veckan. Men ja, det får förbli en dröm i nuläget i alla fall. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!

Namn: Carola Paro

Mer om mig: Mamma till Sydney och Sheena, gift med en underbar man, student, hästtokig, student, bokmal, ordknarkare, hemmakock, hemmabagare och hobbyfotograf.