Aldrig mer Jensens Böfhus

Detta brev skickade jag till Jensens Böfhus efter att vi varit och ätit på deras restaurang på Frölunda Torg. Jag antar att de är vana vid klagomål då de inte ens har någon mailadress dit man kan skicka synpunkter utan man måste posta ett vanligt brev, många orkar nog inte göra det. Jag gjorde det i alla fall, får se om jag får något svar. 
 
"Hej
 

Igår, 19:e juni 2013, var vi på er restaurang på Frölunda torg, Västra Frölunda, Göteborg, Sverige. Vi hade reserverat bord för två vuxna och två barn, detta då vår dotter fyllde 7 år och väldigt gärna ville äta hos er då hon hört av kompisar att ni har en glassbuffé. När vi kom dit möttes vi i dörren av att ”reservationslistan har kommit bort”… Nåja, vi fick ett bord och menyer. När vi bestämt oss för vad vi ville äta fick vi vänta 17 minuter på att någon skulle ta upp beställningar. Observera att vi då tagit några minuter på oss att titta igenom menyn innan. Det gick förbi flera servitriser men när vi försökte ta kontakt tittade de bort och skyndade på stegen.

 

Till slut fick vi beställa. Maten kom in i bra tid och smakade okej, vi blev nöjda med både barnens mat och vår egen. När vi ätit klart försökte vi återigen få kontakt med någon servitris men nej, det var som förgjort, de vände bort huvudet och gick vidare. Till jag högt och tydligt sa ”stopp” till en av dem. Då stannade hon till. Då hade vi försökt få kontakt i drygt 10 minuter. Jag sa att vi gärna ville ha efterrätt nu och att det vore trevligt om de dukade av bordet. Vi beställde även in kaffe.

 

Det kom aldrig någon och dukade av bordet. Vi gick och hämtade glass men fick inga skedar att äta glass med. Än en gång försökte vi hitta någon personal, till slut gick jag upp och letade reda på en. Sade att vi hade tagit glass men att vi också ville ha fyra skedar, en var alltså. Hon slängde åt mig tre skedar och sa att hon skulle leta rätt på en till när hon hade tid. En av oss kunde alltså inte äta sin glass. Samtidigt som tallrikarna efter varmrätten stod kvar på bordet.

 

Efter 7 minuter fick jag syn på en servitris som stod och skojade och pratade med några andra gäster så jag gick dit och sa till att det skulle vara lättare att äta glass om vi fick skedar till hela familjen. ”Jaja, jag kommer väl då” fick jag till svar. Efter en stund kom hon med tre skedar till.

 

Kaffet kom in, fortfarande ingen som plockade av bordet. Då blev jag less och plockade undan och ställde på ett annat bord. Under den tid vi satt kvar stod våra tallrikar kvar på det andra bordet, trots att flera servitriser gick förbi ett flertal gånger.

 

När vi ätit upp vår glass fick vi vänta en stund till på att få in notan, den betalade vi och gick missnöjda därifrån. Maten var helt okej men servicen under all kritik. Detta var alltså vårt barns födelsedag, något vi var där för att fira. Men nej, det kändes inte som något firande när vi fick ägna mesta delen av kvällen till att vänta på personal som tydligen hade viktigare saker att göra än att se till att gästerna kände sig välkomna.

 

Det var vårt första, och förmodligen vårt sista, besök hos er. Det känns inte rimligt att betala 653 kronor för att känna att man mest bara är i vägen för er personal. Särskilt inte när man är där för att fira sitt älskade barn.

 

Att jag ej tog upp detta på plats beror på att vi hade barnen med och även om er personal betedde sig illa så vill inte vi förstöra för barnen genom att ta en diskussion med otrevlig personal. Därav detta brev, som jag också kommer publicera på Facebook och på min blogg.

 

Med vänlig hälsning 

 

Carola"

 


Kalas

Igår hade vi kalas för att fira att Sydney har fyllt sju år! Precis när vi skulle gå ut började det regna, vilket vi inte tyckte kändes sådär jättekul... bestämde oss ändå för att grilla ute och plötsligt slutade det regna! Så vi gick ut. Tur det, det blev 19 ungar på kalaset, våra medräknade. Det grillades korv, käkades glass, dracks bål och busades. På slutet hade vi en liten skattjakt, först fick barnen vara i två lag sparka boll, tio mål måste varje lag få in, Jonas och en annan snubbe var målvakter. 
 
Nästa grej var att kasta ringar, det var lite svårt så vi bestämde att det räckte att ringarna träffade pinnen, den behövde inte hamna runt. Där räckte det med fem träffar/lag. 
 
Sedan hade vi gåtgissning, jag hade fixat femton gåtor av passande svårighetsgrad, ungarna var finurliga och med några ledtrådar så löste de dem. Efter det fick de klura ut var skatten fanns, vi körde med frågor, "Motsatsen till efter minus e" och "Vad har man om man kan köpa något?" De klurade ut också det. Så drog alla iväg till förrådet och där fanns ett brev som det stod "Till barnen" på. De öppnade och där fanns några mattetal som de skulle lösa för att få fram koden till låset på förrådsdörren. De räknade och räknade och lyckades till slut! Och därinne fanns skatten! En låda med godispåsar! Alla fick varsin och alla verkade nöjda. 
 
Ett lyckat kalas. Alla barnen verkade ha roligt och alla var med även om de inte kände varandra sedan innan. Härligt! 
 
Våra barn hade lite svårt att somna på kvällen, Syd ville kika på alla sina presenter så till slut fick vi säga ifrån... Sheena var också lite spattig, kom upp och ville sova hos oss... så det fick hon, lillhjärtat. Vi har världens bästa ungar! ♥♥
 
 
Sheena i vår säng

Sötnosar

Sötisarna som flyttar till oss i mitten av juli
 

Filmat av Desirée Augustsson



VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!

Namn: Carola Paro

Mer om mig: Mamma till Sydney och Sheena, gift med en underbar man, student, hästtokig, student, bokmal, ordknarkare, hemmakock, hemmabagare och hobbyfotograf.