Den mest oglamorösa sjukdom som finns

Skulle hämta Sydney på dagis igår efter att jag hade skrivit prov i naturkunskap. Jonas var hemma med Sheena som hade hostat och nyst halva natten, hon har nämligen åkt på en gammal hederlig förkylning. Nu är hon dock lite bättre.

Ja, i alla fall, jag gick upp till förskolan, Sydney såg mig och stod och tittade på mig från andra sidan grinden när jag var i hallen. Jag lyfte över henne och frågade hur det var, hon såg lite nedstämd och blek ut. "Ont i magen" sa hon och jag frågade genast om hon mådde illa, ett barn hade tidigare i veckan nämligen kräkts på dagis. Nej, Sydney svarade att hon inte mådde illa men att hon var trött. Visst, det kunde jag förstå, först hade Sheena hostat så att hon vaknat och sedan vart iväg på bio med förskolan och sedan kalas för en av kompisarna som fyllde år.

Personalken sa att hon hade varit hur pigg och glad som helst, sprungit runt och busat bara minuter innan, de gissade på att hon var trött. Ja, som sagt, det lät fullt rimligt även om jag tyckte att hon var lite väl blek...

Helt plötsligt så kräks hon, över sin egen kofta, över mitt byxben och ena kängan och över halva hallgolvet. Inga små mängder. Men hon var så duktig, kämpade för att hålla undan håret, stod stilla och försökte att inte trampa omkring i det. Fullt pådråg, personalen hade på sådant där pulver som gör att kräket gick att sopa upp, tvätta av henne, tvätta av mina byxor, sprita, sprita, sprita... Och hela tiden var Sydney så duktigt, hon höll sig lugn och sansad och alla var imponerade över hennes stoiska lugn. Min lilla hjältinna! ♥ Jag menar, ingen gillar väl att kräkas, och hon hade ju lyckats pricka både sig själv och mig, hon hade ju kunnat bli jätteledsen och förtvivlad, men inte då, hon behöll lugnet!

Jaja, sedan var det bara att knata hemåt, tog henne i vagn, fick låna en filt och så... jättebra, så slapp hon frysa, det blåste verkligen apmycket igår och sitter man i vagn rör man sig inte och blir då kall fortare.


Hem, hon var rätt oki bra lång tid... men sedan spydde hon igen... i hink... duktiga tjejen kämpade för att pricka rätt och hon lyckades! ♥ Sedan somnade hon i soffan med en filt över hela sig. Jag bar in henne till hennes säng och hon sov vidare där, sedan ropade hon, hon kräktes i hinken igen. Och senare när jag var in så sa hon att hon kräkts lite till, utan att vi hört det, också denna gång i hinken. Tänk det, 4½ år och lyckas pricka hinken, ensam, och hålla undan håret! Det är imponerande! Hon är världens bästa Sydney!

Hur det har gått med oss andra? Jo, vi har klarat oss... än så länge i alla fall... Hur det har gått på förskolan vet jag inte, jag hoppas att ingen där vart smittad... men risken är väl överhängande... särskilt som ett annat barn hade kräkts där tidigare i veckan...

Magsjuka är verkligen den mest oglamorösa sjukdom som finns! Men Sydney fixade det galant!

11 år

Idag är det precis elva år sedan Jonas och jag träffades. Elva år! Det är ju aplång tid! Men jag är kär, så kär, i min underbare make! Dessa elva år har varit underbara, det är då ett som är säkert! Visst, några motgångar har vi haft men dem har vi tacklat bra och löst. Jag är stolt över att få dela livet med min älskade Jonas och jag ser fram emot att få dela också alla kommande år med honom! ♥♥♥

Monsters Inc.

Nu har vi ätit lördagsgodis och tittat på Monsters Inc! Tjejerna hade inte sett den innan och Sydney började med att tvärvägra, hon skulle minsann inte se den, den var läskig sa hon. Så den tjuriga lilla tösen satt i köket och åt sitt lördagsgodis. Dock kom hon in till oss när det var mindre än halva filmen kvar och då upptäckte hon att den var rätt kul ändå. Jaja, så kan det gå. Sheena skrattade en massa i alla fall, hon har verkligen härligt skratt!



VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!

Namn: Carola Paro

Mer om mig: Mamma till Sydney och Sheena, gift med en underbar man, student, hästtokig, student, bokmal, ordknarkare, hemmakock, hemmabagare och hobbyfotograf.