16/4-15 Sydney och Carla

Igår var det torsdag och dags för Sydneys ridlektion. Vi var inställda på att det skulle vara hästbyte, de har ju haft samma ponny rätt länge nu... men nä, när vi kom dit stod det Carla på Sydney! Syd blev förstås glad, Carla är ju favoriten. En mycket söt och trevlig ponny, tycker jag. 
 
Syd gjorde i ordning Carla medan jag skötta om söte Kaffe, som för övrigt har fått en ny granne. Split heter hon och Kaffe verkligen avskydde henne. Så arg har jag inte sett honom förr, haha! Men men, han var go mot mig i alla fall. 
 
Sydneys grupp skulle rida ut, vilket var väntat eftersom vädret var fint. Vi föräldrar som var med fick leda. Syd red som nummer två i ledet, instruktören gick med tätponnyn. Den ponnyn var pigg och snabb så Syd fick jobba hårt för att få Carla att hänga med. Det gick överlag väldigt bra. De bakom hade dock större problem, vi fick vänta in dem vid ett flertal tillfällen. Men men, så blir det ju ibland. 
 
När de kom till en lång backe skulle de öva på att klättra, vi föräldrar stod kvar längst ned medan ungarna fick rida uppför backen och sedan ned igen. Mitt i backen på väg ned drog Carla ned huvudet så jag trodde nästan Syd skulle åka av, men det gick bra. Sedan fortsatte vi. Klockan drog iväg lite så på slutet blev det brådis. Vi hann precis i tid tillbaka. Dock blev det lite stressigt för de i gruppen efter som skulle ha några av "vår" grupps ponnyer, de fick bara ta dem och gå in i manegen direkt. Vet hur det känns när det blir sådär, man blir himla stressad. Men ja, nu hängde ju inte alla med i tempot och det är svårt att påverka. 
 
Det var en fin dag och en mysig runda, även om jag ogillar att leda ute. Eller, i skritt är det okej, värre i trav... när det har regnat dagen innan, vilket det hade denne gång. Det blir lerigt och halt och jag är rädd att halka och skrämma någon ponny och bli trampad eller att någon unge åker av. Men men, nu gick det bra!
 
 
 
Sydney och söta prinsessponnyn Carla på uteritt!
 
 
 

13/4-15 Jag och Brilliant

I måndags red jag återigen fina Brilliant. Tyvärr gick han lektionen innan också, så jag fick inte göra i ordning honom. Det är på gott och ont, det där. Jag gillar ju att pyssla med hästen innan ridning men samtidigt så är han ju ordentligt uppvärmd om han går lektionen innan. Han är en stor häst så det tar lite tid för hans muskler att bli varma. Det tråkiga är ju att också Kaffe går lektionen innan min, så jag kan inte pyssla med honom heller då. 
 
Nåväl, jag tog över en Brilliant som var väldigt pigg och glad, vi kom till ridning rätt fort och ja, det funkade bra. Jag jobbade hårt med att sitta ned i traven, det är ju inte det lättaste, han rör sig mycket, den hästen... Efter galopp är det rejält svårt, men med tanke på att jag ska rida LC:1 på söndag så är det ju bara att köra... 
 
Lektionen gick bra, vi fick en hel del beröm. Jag jobbade mycket med att lugna takten, Brilliant vill ju gärna öka den och det är ju inte så bra. Övningen var densamma som veckan innan, päronserpentiner. Det gick bra överlag tycker jag faktiskt. Visst, han stressade iväg lite i slutet av serpentinterna men jag jobbade med att få tillbaka honom. Det gick hyfsat. 
 
Galoppen var väldigt trevlig, särskilt vänster, vilken är den vi brukar ha svårast med. Han brukar vika halsen och joxa på, men i måndags fick vi till den riktigt bra. Höger gick lite sämre, men så är det ju, allt kan inte alltid gå lika bra. 
 
Formen höll vi överlag rätt bra, ibland i traven ville han inte jobba utan gick ur formen men det var bara att fortsätta jobba. Det enda som knasade rejält var i en av övningarna, vi vände in på medellinjen från A för att skänkelvika oss ut till spåret på förlängda hörnlinjen. Brilliant tyckte det var alldeles onödigt att svänga in på medellinjen, han ville fortsätta framåt och när han inte fick det sparkade han rejält in i plastväggen... den fick en rejäl sving och buktade in i den andra manegen. Tur ingen var direkt på andra sidan väggen, sparken var så rejäl att väggen flaxade till ordentligt trots att den hänger dubbelt med en luftspalt mellan. Samma sak hände på en långsida sedan, när jag ville ta tillbaka honom för att vi inte skulle komma för nära ekipaget framför, Brilliant sparkade och väggen flaxade. Men det gick bra då också. 
 
På söndag är det dags för pay & ride... jag ska rida Brilliant och jag måste säga att jag är hiskeligt nervös. Framridningen oroar mig, jag blir lätt för passiv när det blir rörigt, och med tanke på att det kommer vara privatekipage och så också, så är jag övertygad om att det kommer bli just rörigt. Blä. Men men, jag hoppas på en okej runda i alla fall, sedan får vi se vad procenten landar på.
 
 
 
Brilliant vill alltid in i boxen efter lektionen, där väntar hö...
och han kissar alltid så fort vi kommer in!
 
 

"Dina mungipor pekar nedåt, alltså är du sur"

Kaffe är en häst som väldigt ofta har öronen bakåt. Många tror att det betyder att han är sur, men nej, det gör det inte. Han är en oerhört social och gosig häst som mer än gärna välkomnar snälla människor. Dock upplever jag att han är osäker. Han är relativt ny på ridskolan, jag tror att det är mer tjo och tjim där än vad det har varit i hans tidigare hem och detta kan påverka. Han vet inte vem som kommer att komma in och vara snäll och vem som bara kommer att stå utanför hans box och väsnas. 
 
Många tror att man alltid kan läsa av hästens humör genom att se på dess öron. Är öronen framåt är hästen glad och snäll, är öronen bakåt är den arg och, i vissa fall, elak. Jag hävdar dock att man inte ska utgå enbart från öronen. Precis som människor ser olika ut så ser också hsätar olika ut. En människa kan, när hen är neutral, så glad, arg, ledsen ut, i alla fall om man bara tittar på hens mun. Alla är födda med mungipor som pekar i någon riktning, uppåt, nedåt eller utåt (d.v.s. raka). En neutral människa kan alltså ha mungipor som pekar nedåt och då kan hen uppfattas som sur/arg eller liknande. Om då betraktaren tittar på människan i övrigt, hens ögon, kroppsspråk o.s.v. det gå att utläsa så mycket mer. Kanske är människan trött? Kanske är hen glad fast utan att aktivt le? Kanske är hen faktiskt sur eller arg. Precis som man hos människor finns det hos hästar mer än ett sätt att se vilket humör denne är på. 
 
Tillbaka till Kaffe då... Hans öron ligger ofta bakåt... Också jag reagerade på det till en början. Jag tyckte det kändes nästan lite läskigt att gå in till honom första gången men eftersom hans täcke satt på trekvart så kände jag att jag var tvungen att i alla fall försöka. När jag öppnade boxdörren kom han genast fram, började nosa på mig och visade tydligt med sitt kroppsspråk att jag var välkommen. Öronen låg dock fortfarande bakåt. Vi hälsade ordentligt, han välkomnade mig in till sig och jag rättade till täcket. Och sedan var jag fast. Han är så häftig, hans kroppsspråk är så oerhört tydligt. Blir han lite rädd för något tar han upp huvudet och visar ögonvitorna, han spänner sig samtidigt som han är noga med att inte trampa omkring när han har en människa inne hos sig. När han känner sig lugn och avslappnad syns det tydligt, underläppen hänger lite, han har ögonen halvslutna, han är avslappnad i bogen... När han blir irriterad vänder han sig bort från en, alltså inte vänder baken till utan vänder bort huvudet och tittar snett på en samtidigt som han spänner mulen. När han är glad nappar han lite med läpparna på en, ställer sig tätt intill för att erbjuda gos, trycker pannan mot ens egen panna... Allt det där med öronen bakåt mest hela tiden. 
 
Så, att säga att en häst är sur enbart utifrån att den har öronen bakåt, det blir helt fel anser jag. Det finns så många fler tecken att läsa av hos hästar, precis som människor. För hur det än är, det är inte så ofta vi bedömer en vän eller så som sur, bara för att hens mungipor inte pekar uppåt. Det är i alla fall inte så ofta jag hör någon säga "Dina mungipor pekar nedåt, alltså är du sur" eller något liknande, istället försöker folk ta reda på varför vännen ser sur ut genom att fråga. Varför bedömer vi då en häst som sur bara för att dess öron inte pekar framåt? Utan att fråga hästen om varför den har öronen bakåt? Jag skulle tro att det beror på att det är bland det första som lärs ut, nybörjare får ofta höra "titta på öronen, har hästen öronen bakåt är den sur". Jag tycker att det vore bättre om man lärde ut fler tecken, hästar har ett livligt kroppsspråk och bara man som människa ägnar lite tid åt det så går det faktiskt att lära sig läsa av en hel del på relativt kort tid. Och lär sig, det gör man mycket genom att ställa frågor. Varje gång jag umgås med en häst så ställer jag både mig själv och hästen en massa frågor. Det börjar ofta med att jag frågar hästen om jag får komma in till den i boxen eller spiltan, sedan frågar jag mig själv hur hästen ser ut, om den verkar tycka att det är okej eller inte att jag kommer in. Och så fortsätter jag så. 
 
Jag själv är absolut inget proffs, dock tycker jag att jag i de flesta fall kan läsa av de grundläggande tecknen som hästen visar. Jag lär mig hela tiden mer, läser på och försöker läsa av de hästar jag är i kontakt med. Vissa har ett tydligare kroppsspråk än andra, men det kan ju också bero på mig själv att jag tycker så, att vissa hästar och jag talar ett språk som är mer lika varandra än vad andra hästar och jag gör. 
 
 
 
Kaffe som han ser ut till vardags, vilket får människor att tro att han är sur
 
 
 
Kaffe som han ser ut när man tar det lugnt och ger honom tid
att känna att människan som kommer in till honom faktiskt är snäll och trevlig
 



VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!

Namn: Carola Paro

Mer om mig: Mamma till Sydney och Sheena, gift med en underbar man, student, hästtokig, student, bokmal, ordknarkare, hemmakock, hemmabagare och hobbyfotograf.